ALLA FÅR ÄLSKA

I lördags var det pridefestival i Falun. Stadens flaggstänger var klädda med prideflaggor och prideflaggor sågs i många människors händer, även dagen efter. Det firades även på stadens nattklubbar, att alla får älska. Tåget, som jag fick en skymt av från jobbet, spred så mycket kärlek och värme i hela min kropp. Men det som nog gjorde mig varmast var att se min kompis och hans pojkvän gå med i tåget. Att dessa två får visa sin kärlek öppen är så fantastisk och så självklart för mig, men för alla är det inte lika självklart.

Vissa människor tycker att kärlek mellan samkönade par är annorlunda än kärleken mellan olika könade par inte är samma sak. Detta är verkligen inte något jag kan begripa. Alla får älska, och alla har lika mycket rätt till att älska. Oavsett kön eller läggning. Jag blir så frustrerad och arg av detta att jag knappt kan behärska mitt ordspråk utan att använda svordomar och otrevliga uttryck mot de som inte stödjer HBTQ. Jag känner ett sådant starkt hat mot er. 

Så med detta lämnar jag ämnet, innan jag blir riktigt arg, och hänvisar er till min alldeles underbara och homosexuella vän Adam som har skrivit om detta. Klicka in här. Och till alla er som inte accepterar att alla har rätt att älska; kryp upp ur den där jävla stenen ni lever under och skaffa er ett riktigt hjärta. Godnatt.

ÄNNU ETT SLUT

Jag tar ett andetag eller två och tänker på året som gått. 2013, vilket jäkla år. Jag har hunnit med så sjukt mycket och har även gjort så mycket nytt. Jag har träffat en hel del nya människor på både gott och ont, jag har varit i kärlekens fångst men även så långt borta från den att jag knappt visste om jag ens hade några känslor alls längre för någonting. Jag har skrattat tills tårarna runnit och till att magen har smärtat så att jag inte har kunnat andats, men mina tårar har även och jag har haft en sån extrem smärta i magen och känt att jag knappt har kunnat andas på grund av dåliga anledningar.

Tvåtusentretton har med andra ord varit en riktig berg och dalbana men hur kan man veta att man lever utan upp och nedgångar? Jag vill tacka alla mina oerhört fina vänner och min underbara familj för allt ni har gjort för mig 2013 så att jag har orkat fortsätta. I år är det min tur att finnas där för er minst lika mycket som ni har funnits för mig.

Trots att jag inte är ett fan av farväl och avslut så känns det skönt att säga hejdå till 2013 för att lägga onödiga saker bakom mig och att få skapa nya och mer betydelsefulla saker. Tillsammans ska vi göra 2014 till ett otroligt år med minst lika mycket skratt och minnen som vi skapade år 2013. Är ni med mig?

Vet ni vad? Nu kör vi.

FARFAR

I lördags tog min farfar sitt sista andetag.

Att denna man, som har skapat min underbara far, som har dragit så många fräcka skämt, som har varit en sådan fin farfar till mig, min bror och alla våra kusiner, inte lever fortfarande. Det är för mig något jag inte kan förstå.

Det spelar ingen roll hur länge man är förberedd på en bortgång, det gör lika ont ändå.

Igår var jag ledsen, oerhört ledsen. Idag är jag arg.

Jag är arg för att det gör så jävla ont. Jag är arg för att jag inte visste att det var sista gången vi sågs i maj när vi hade kalas för min mamma som fyllde 40. Jag är arg på mig själv för att jag inte tog chansen att krama honom lite extra. Jag är arg på allt.

Just nu väntar jag bara på att få känna lite glädje igen, att orka ta mig upp ur sängen igen. Jag vet inte hur lång tid det kommer ta för mig att bearbeta detta, om jag någonsin kommer göra det.

Jag vill bara bli människa igen.

DAGBOKSUTDRAG

Vi bara satt där, som vi brukar göra, pratade och skrattade åt våra minnen och bilder tills vi såg varandra i ögonen, och insåg vad vi hade gjort. Vi blev tysta och sedan var ljudet från staden det enda vi hade kvar att prata om.

Att det ska vara så svårt att släppa taget om någon som en gång har varit hela ens värld. Jag kommer aldrig förstå hur.

NÅGOT VI PRATAR FÖR LITE OM

carolineJag lånade bilden av fina Caroline.

Detta är ett ämne vi pratar alldeles för lite om i samhället. Äntligen börjar människor öppna upp ögonen för våldtäkter, men det finns fortfarande ett extremt stort mörkertal som skäms och inte vågar göra något, vilket är helt fruktansvärt.

Läs denna text och ta åt er, för det är för många där ute som känner som henne och ännu värre, de som lider i tystnad.

 

SICK TIMES

tumblr_mts50c7GBp1rds5pno1_400source; tumblr.com

Nu när kylan har dragit över vårat land drar jag, som vanligt, på mig världens förkylning. Jag somnade under lunchen på skolbänken och vaknade med huvudvärk och en varm panna, hmm… Jag vill inte bli sjuk!

På tal om sjukt, har ni hört talas om rättegången där de sex killarna som våldtagit en 15-årig tjej frisläpptes? Det kokar i hela kroppen på mig, men det tar vi sen, jag vill gärna höra era åsikter om det också!

Jag hoppas att ni har haft en bra och kommer ha en fortsatt bra dag!

 

DAGBOKSUTRAG

”Han river ner allt jag någonsin byggt upp på bara några sekunder.”

Ibland önskar jag att jag aldrig hade blivit kär i honom. Det känns som att allt hade varit så mycket lättare så.

07.08.13

”När hösten kommer och tiden gått för fort. När allt känns på rutin och redan gjort, ska jag samla mina krafter och göra någonting stort” Lars Winnerbäck

 Jag behöver en förändring, göra något nytt. Jag kan inte sätta fingret på om det jag måste göra har något med mig att göra eller om jag bara är så där less som bara jag kan bli, på allt. Jag trivs inte när livet går i samma banor hela tiden, då blir jag galen, jag behöver något nytt och spännande. Vad detta är får jag lista ut på egen hand, jag återkommer när jag hittat det. Förhoppningsvis ger hösten mig energi till sådant.