FARFAR

I lördags tog min farfar sitt sista andetag.

Att denna man, som har skapat min underbara far, som har dragit så många fräcka skämt, som har varit en sådan fin farfar till mig, min bror och alla våra kusiner, inte lever fortfarande. Det är för mig något jag inte kan förstå.

Det spelar ingen roll hur länge man är förberedd på en bortgång, det gör lika ont ändå.

Igår var jag ledsen, oerhört ledsen. Idag är jag arg.

Jag är arg för att det gör så jävla ont. Jag är arg för att jag inte visste att det var sista gången vi sågs i maj när vi hade kalas för min mamma som fyllde 40. Jag är arg på mig själv för att jag inte tog chansen att krama honom lite extra. Jag är arg på allt.

Just nu väntar jag bara på att få känna lite glädje igen, att orka ta mig upp ur sängen igen. Jag vet inte hur lång tid det kommer ta för mig att bearbeta detta, om jag någonsin kommer göra det.

Jag vill bara bli människa igen.

blogstats trackingpixel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>